I oktober så blev det att söka totalt 60 st jobb. Av dem så har hittills ca hälften av dem resulterat i ett ”Tack för din ansökan. Vi har valt att gå vidare med en annan kandidat” – svar. Då jag fick jobbet på Länsförsäkringar 2001 så hade jag sökt 300 jobb innan jag fick det, och hur jag fick det var för att jag skulle kolla upp deras försäkringar och såg att dem sökte folk. Kommer ihåg att jag pratade med min chef och ett möte för intervju bokades, och jag åkte från Umeå till Stockholm för intervjun. Kommer även ihåg hur jag sa att jag kommer bjuda på tårta om jag kommer på intervju då den var i samband med min födelsedag. Kommer ihåg hur min chef sa ”mmmhhmm…..det blir kul” lite skeptiskt. Men har jag sagt nåt och lovat nåt, så håller jag det. Så väl på intervjun kom jag in med en prinsesstårta som vi mumsade i oss, och ärligt så brydde jag mig inte om jag fick jobbet eller inte, utan tror på att bjuda på värme och leende och minnen. Nu hade jag tydligen det dem eftersökte och uppfyllde kriterier i det man önskade, så jag fick jobbet. När jag tänker på detta så kan jag sakna mina kollegor som jag hade och jobbet i sig, anledningen till att jag slutade var för att jag hade en bättre hälft som vill närmare sin familj, så jag sade upp mig för att vi skulle flytta. Så Linus, Micke, Fredrik och Stefan och alla andra från Grupp Blå, Gul och Röd, om ni ser detta så tveka inte att ta kontakt.
Om jag kollar på dem jobb som jag sökt så har det varit turen som gjort att jag fått dem. Jobbet i Stockholm på det stora säkerhetsföretaget var detsamma, gick in på deras hemsida för att kolla om larm och även för att jag hade haft kontakt med dem när jag var utomlands och hade hört talas om namnet. Vi var 75 st sökande på 15 platser och jag knep en av dem, det efter lite intervjuer och tester. Jobbet som Trygghetsvärd(fält ass) fick jag efter jag sökt jobbet via AFs hemsida, annonsen sa inte speciellt mycket men ändå. Min erfarenhet av Trygghetsvärdar i Stockholm var att många av dem var slackers och stod i tunnelbanan och lekte med mobiltelefonen, så när jag sökte jobbet trodde jag att det var nåt liknande. Men såhär efteråt är jag otroligt glad att jag sökte jobbet och inte gick på nån förutfattad mening eller fördom, då jobbet var inte alls stå med mobilen i handen jobb överhuvudtaget. Vi alla hade en bakgrund från att ha jobbat på säkerhetsföretag, samt nån hade socionom utb. Den chef som rekryterade mig hade valt att ta in folk med hjärta och människokännedom tänk, mer än tekniskt tänk och säkerhetstänk som innan den rekryteringen. Jobbet som Trygghetsvärd fick jag efter ha sökt ca 100 st jobb, men där jag valde att lägga fokus på det som jag hade mest erfarenhet av efter ett tag, nämligen att jobba med människor inom dialoglösningar och relationsskapande.
2024 är arbetsmarknaden tuffare än 2022, och definitivt mer tuff än 2001 och 2008. Om än 2001 var året efter den sk IT-kraschen och 2008 var mitt i finanskrisen på bostadsmarknaden.
Känslan av att få ett jobb är gode skön, det på flera plan. Tex av att känna att jag fixat alla intervjuer och tester mm, samt känslan av att slippa söka jobb och hitta nåt som jag tycker om, och sist men inte minst, den känsla det ger av att ha kollegor, sysselsättning som ger känslomässig tillfredställelse, och att få en lön på kontot. Lönen på säkerhetsföretaget i Stockholm ökade med 300% under 14 år, och jobbet som TVärd ökade med 2% inom ett år. Jobbet på LF ökade med ungefär 5% per år(har inte exakta siffror men kommer ihåg att den höjdes med ca 1000 kr per lönesamtal). Jobbet på inkassoföretaget lämnade jag innan lönesamtal kom upp på tapeten, varför jag valde att lämna en månad innan tillsvidareanställning tar jag gärna vid en intervju, speciellt förstår jag att du undrar då jag fick bra vitsord och har med min chef som referens. Det tog emot att lämna med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut just nu med hög konkurrens och färre jobb än för ett år sedan, och även att börja om att söka ett jobb där jag vill och tänker stanna i 15-20 år. Men känns det inte rätt, så gör det inte. Då är det bättre att lämna och lämna plats åt nån annan istället, det är iallafall min inställning och åsikt.
Av 60st jobb sökta i oktober så var det 20 st jobb i oktober 2024 där svaret blev ”Tack för din ansökan vi har valt att gå vidare med en annan sökande”, där det visade det sig att av dem som var ansvarig för rekryteringen så var 9st sambo, 5 st var gifta, 4 st var ensamboende, dvs totalt 18st av totalt 20st, kvinnor. Där medelåldern på dem var 32 år. Dem övriga två i statistiken var män, där en var ensamboende och en var sambo, och där medelåldern på dem var 24 år. I dem fall(1st) där jag gick vidare, sagt och menat fick en intervju eller ”vi vill prata med dig” så var det man 28 år ensamboende. Om 86% procent av dem som rekryterar är kvinnor födda i början av 90 talet, så säger det nåt att nån tänkt och tyckt att dem är dem som gör jobbet bäst. Dem som var sambo hade en medelålder på 28 år. Dem som var gifta hade en medelålder på 34 år. Dem som var ensamboende hade en medelålder på 34 år. Den yngsta kvinnan var 24 år och den äldsta kvinnan var 47 år. Den äldsta mannen var 25 år. Det som gjorde att denna statistik var möjlig att få fram, var för att namnet på ansvarig rekryterare stod med i mailet som skickades och offentlighetsprincipen, offentliga uppgifter och offentliga register gav informationen övrigt. På den frågan så bör rekryterare vara mer försiktig med att lämna ut sitt namn, och du som chef bör se över era säkerhetsrutiner. Nu må jag vara en person som saknar ont uppsåt och uppsåt, men om det är 300 000 personer som söker jobb i Sverige och en på tusen har ont uppsåt så är det 300 st personer som kanske tar tanke till handling pga att dem fått ett nej på en ansökan. Och det är inte värt att en person som sköter rekryteringen skall få sitt liv förstört, inte när det går att skydda den personen genom att skicka ut ett meddelande där det står i stil med ”Mvh ansvarig rekryterare i processen, för mer info svara på detta mail så återkommer vi med ett svar”. Nu heter jag Stefan Hansson, men om jag hade haft ett namn som var istället Stephanie af Silversked så är det inte så kul när alla kan hitta mig och kontakta mig, personer som saknar gott uppsåt. Det var även därför jag valde att skriva detta för att uppmärksamma detta, inte för att hänga ut nån med namn och personnummer och vad deras mammas favoritglass är(romrussin & polkagris typ). För i min värld är det ok att få ett nej, då jag ser värdet i att nån som har bättre erfarenhet eller utbildning eller fungerar bättre i gruppen fick jobbet istället. Man kan inte ta ett nej personligt, då det är inte riktat till dig personligen då personen som sköter rekryteringen inte känner dig personligen. Sen ser jag personligen det som att när rätt jobb dyker upp så kommer det kännas rätt på alla plan, både för mig och den som rekryterar mig. Precis som du säkert kan relatera du som är i ett förhållande hur du kände när du träffade personen som ville spendera resten av livet med dig, det efter du skickat 7798 likes och fått 23 matchningar på Tinder, och där 2 skrev. Men där en av dem var din bättre hälft som du nu delar livet med och vill dela livet med dig. Så även om det ser mörkt ut så finns det ljus i tunneln, så ge inte upp. Detta var även nåt som jag lärde mig då jag var organizer i en grupp i demoscenen. Där jag också sysslade med swapping som det hette, dvs skicka brev till okända kända för att kolla om dem ville ha kontakt lika mycket som jag blev kontaktad av okända kända från andra grupper. Där syftet som swappr var att sprida dem produkter vi gjorde, och jobbet som organizer var att organisera arbetet i gruppen och vara gruppens talesperson till viss del. Skickade nog garanterat nånstans mellan 500-1000 brev(4 aktiva år ger ca 1500 dagar och det blev nog ett brev per dag i snitt) och fick tillbaka svar på ca hälften och blev vän med ca 200-300 av dem personerna. Så ibland måste man inse att det tar tid att komma dit man vill, men ge inte upp och ha en plan som är både kortsiktig och långsiktig. Men än mer, ha ett mål med ditt arbete. Mitt mål då var att sprida våra produkter och lära känna bra killar, och valde bort dem som jag inte upplevde som bra individer även om dem kunde få våran produkt spridd med hjälp av sina kontakter och sin kändisstatus. Men där personen övrigt var dryg, otrygg eller övrigt hade glömt bort var han kom ifrån. Vilket lärde mig att även om en person är 15 år så kan jag ändå vara mogen och en bra människa, din personlighet avgör mer än din ålder. Samma sak när jag söker jobb tänker jag på nu, dvs att gå på magkänslan och söka jobb som jag kommer trivas med. Som jag skriver i mitt personliga brev, det jobb som jag söker nu och den arbetsplats som jag söker mig till kommer jag stanna på i 15-20 år tills det blir en selfie från en Baden Baden på en badstrand i Al garve med texten ”Pepparkaksgubben1974@solariebrun.nu”. Sen blir det att komma förbi med prinsesstårta som en hustomte när ingen ser mig och lämna den i fikarummet, allt för att visa att jag kommer alltid vara en del av gänget även om jag får min lön från IPS fonder och det som funnits i det röda kuvertet.
Lämna ett svar