När din blivande chef läser ditt personliga brev eller ser din profilbild på linkedin, så kommer han eller hon automatiskt att få känslor inombords som kommer att säga ja eller nej. Vill inte förstöra nästa julfest för er när du inser att det är en chef är lite halvtbetuttad i dig. För du kan ju inte tro att en person som är chef/rekryterare kan sitta totalt känslokall utan personlig känsla när han eller hon rekryterar. Det jag personligen reagerar på, det är när samma typ av chef rekryterar samma typ utav individer om och om igen, för det säger någonting att den personen inte har lärt sig någonting av rekrytering eller av sig själv om de individerna inte är produktiv eller lojal. Förstår att det måste vara väldigt jobbigt som chef att rekrytera någon, med tanke på att du ska vara både professionell lika mycket som personlig där logiken och känslan inte skall krocka alltför mycket egentligen, fast den egentligen borde göra det. Skulle jag sitta och rekrytera kvinnor och tjejer, så skulle jag absolut inte utgå ifrån mina personliga erfarenheter när det kommer till mitt förhållande. Utan jag skulle istället låta en kvinnlig kollega sköta den rekryteringen, varför? frågar du dig säkert. Jo för att om jag inte kan vara partisk och objektiv utan istället utgår från något oidipuskomplex eller något barndomstrauma där min mamma inte gav mig bröstmjölk fram till sex års ålder och därför så har jag separationsångest och börjar gråta så fort jag ser ett par Dolly P kupor, så kan det bli riktigt tokigt eftersom den personen som sitter framför mig kanske fyller i dom hålen i själen som min stackars gamla mor har lämnat med mig. Likadant om du är kvinna eller tjej och skall rekrytera, att du då inte faller för den roliga och charmiga killen på intervjun. Utan istället han som kanske är totalt motsatt för vem du skulle vilja och vad du skulle normalt sett anställda. För alltför ofta har jag upplevt under mina 30 år inom karriären att chefer har anställt utifrån personlig uppfattning istället för professionell uppfattning, och än värre om jag har valt att anställa utifrån etnicitet eller genus. En arbetsplats blir då väldigt homogen och stereotypisk, för vad är det som säger att det är bara Hassan som ska jobba på en pizzeria och Johan som ska jobba på willys. Så därför tror jag att det är väldigt viktigt att du som rekryterar inte väljer vad det som känns bäst, utan istället ser till professionella egenskaper som individen har. Om jag skulle ta ett personligt exempel och bli väldigt personlig så är min svaghet att jag skulle anställa hon som jag tycker synd om, medans jag kanske skulle istället välja bort den självgoda och arroganta individen. Sen måste man tänka på en viktig sak, att en intervju är ungefär som en första dejt. Det är totalt omöjligt att veta hur en person kommer att agera på nästa dejt/intervju, för hur mycket jag personligen än har försökt vara mig själv på en intervju så är det stört omöjligt att inte var nervös och med det kunna vara totalt 100 % avslappnad och mig själv. Där tror jag att det är väldigt viktigt att du är som rekryterar tänker på att ställa väldigt många öppna och raka frågor, som till exempel fråga rakt ut, är du väldigt nervös just nu och är det någonting som jag gör som får dig att bli nervös?. För genom att göra det så kanske man öppnar och skapar en dialog som gör att personen på ett enkelt sätt kan säga, ja faktiskt är jag lite nervös just nu, och med det få personen att bli avslappnad. Sist men inte minst, kom ihåg att det är du som chef och rekryterare som har nyckeln till att släppa in en individ till eran verksamhet och organisation. Så med det sagt har du ett väldigt stort professionellt ansvar att inte ta med dina personliga uppfattningar eller preferenser när du anställer. Sen som jag sagt i ett annat inlägg, en gammal chef skulle nog inte rekrytera de nya kollegorna och de nya kollegorna skulle inte vilja ha den gamla chefen som chef. Vilket åter är ett bevis på att personkemi och personliga preferenser och egenskaper spelar en stor roll när man rekryterar, men där skall jag både som chef och som kollega acceptera och förstå och även inse att jag är på arbetet för att vara professionell och inte härröra saker till personliga preferenser. Jag personligen kan bli väldigt arg och irriterad när man drar in politik och etnicitet på en arbetsplats, till exempel som i skrivande stund när vi har en aktuell debatt om Palestina och Israel, om jag håller på Palestina eller om jag håller på Israel eller om jag tycker att vi borde göra en stor ikea parkering av de två länderna tillsammans, så ska inte det avgöra om jag är en bra medarbetare eller inte. Åtminstone kommer jag personligen inte att lägga någon till last för deras politiska eller etniska åsikter, så länge inte det skadar fysiskt eller känslomässigt någon annan på arbetsplatsen, det sistnämnda betyder inte att någon blir kränkt för det kommer någon att bli. Det sistnämnda menas att om du som person kan gå runt och fisa dina politiska och etniska åsikter och ämna dig åt utfrysning och mobbning, för då har du ingenting att göra på någon arbetsplats överhuvudtaget. För som i det aktuella fallet gällande Israel och Palestina så går åsikterna väldigt brett isär, där vissa tycker att Palestina är ett stort terroristland och att Israel och dess judar är offer. Personligen så ser jag mänskligt lidande som mänskligt lidande punkt, oavsett vilken etnicitet eller land du tillhör. I modern tid har vi haft krig i Europa och krig som har varit väldigt nära Sverige, bland annat ett krig där man just ägnade sig åt etnisk rensning och det är i min värld fan inte ok. Just det att du på grund utav din etnicitet skall förlora dina rättigheter och bli utsatt för våld. För att ta ett konkret exempel till i detta fall. I Malmö är det väldigt många som är utav Mellanöstern etnicitet, vad skulle hända om jag sa på en intervju att jag tycker att Palestina är en jävla satans helvetes jävla skit helvetes jävla satans fans jävla satans fans jävla skit helvetes jävla fans helvetes jävla satans fans terroristslands jävel. Och personen som sitter mittemot mig har föräldrar eller släktingar som kommer från det landet, eller för den delen är av nordisk etnicitet men håller på free palestine. Kommer jag att få det jobbet då på grund utav den personens personliga åsikter?. För jag har väldigt svårt att tro att hela verksamheten eller organisationen som i detta fall kan vara till exempel Willys, att de står för free palestine eller vill göra Palestina till en parkeringsplats för ett nytt ikea. Denna debatt fanns även för fyra år sedan när corona var och spökade i Sverige, där det gick så långt att människor fick sparken om de inte tog vaccinet och där folk vägrade att gå på dejt med personer inte hade vaccinerat sig och inte pga rädsla för att smittas utan pga ställningstagande. Personligen tycker jag att det är en farlig utveckling där du är tvungen att göra vad andra tycker även om det är tokigt, för ta ett ganska grymt och ett tragiskt exempel. Och det exempel som jag menar är andra världskriget och Tyskland, där man fick människor att ta livet av andra människor på grund utav en etnicitet och gjorde du inte det själv så tog dom livet av dig. Vad var det som var så farligt med judarna och vad gjorde de känslomässigt och fysiskt för att skada andra människor i det landet?. Ta ett nutida exempel där folk skyller kriminaliteten på muslimer och invandringen, fast där själva problemet egentligen ligger i uppfostran av individ och inte en hel folkgrupp. För till saken hör den att jag känner personligen många som är utav utomnordisk etnicitet och som har flyttat till detta land och även flytt till detta land som inte faller in i den kategorin. Men återigen så har vi alltså en bestämd mängd individer som har en bestämd åsikt om någonting, där andra som inte tycker så skall bestraffas. Vill på denna punkt säga att jag personligen har inte problem att följa regler och det sociala spelet, så därför tycker jag det är tragiskt att andra individer väljer att straffa andra individer på ett eller annat sätt om man inte gör som dom tycker. Där man om 50 år eller 100 år kommer att titta tillbaka på denna tid och tänka vad i helvete tänkte vi på egentligen, precis som man gjorde med Tyskland men 1935-1945 tyckte att det var helt ok att agera som man gjorde trots total avsaknad av logiskt tankesätt. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vara objektiv och inte subjektiv när man tar ett beslut, det vill säga vad blir den långsiktiga konsekvensen av mitt agerande och av denna handling. Ta till exempel nu då vaccinet som alla pratade om och hur det har påverkat samhället i negativ riktning både fysiskt och känslomässigt. Lika mycket som hur Palestina Israel saken just nu splittrar en stad som övrigt har stått för det mångkulturella och det välkomnande. Och sist men inte minst där Filippa 24 år valde att anställa killen som påminner väldigt mycket om hennes pappa, istället för killen som påminde henne om nörden i klassen när hon gick i sjuan. Eller hur Johan 43 år hellre väljer att anställa filippas mamma istället för Filippa för att han har fördomar om hur en 24 årig tjej som inte tycker om nördiga killar är som person. Nu kanske det låter som att jag personligen sitter och analyserar och tänker och analyserar och tänker och funderar och analyserar i detalj, men det som är skrivet här är så mycket mer än bara text utan är både tankar och magkänsla när jag sitter där och ska anställa någon. Sen såklart funderar jag själv ibland på hur personen som läser mitt personliga brev eller min CV funderar och tänker när han eller hon läser mitt personliga brev eller min CV, lika mycket som vad eventuellt den personen tänker och känner när vi träffas på en intervju. Personligen försöker jag dock vara mig själv både i text och i tal och i person, för jag har ingen lust att lura någon eller att ingå något spel eller vara politiskt korrekt, för det kommer till slut att avslöjas och då åker jag ut snabbare än en bob i en rodel åker ner för isbanan. Även om det inte innebär att jag saknar filter eller kan vara diplomatisk, men du kan vara ärlig trots att du är diplomatisk och du kan vara diplomatisk även om du saknar filter, du säger tex bara ”Nej, jag skulle uppleva det som överdrivet negativt att arbeta timmar som överstiger max varvtalet på en Formel 1 bil, och det per vecka i antalet arbetade timmar.”
Lämna ett svar