Att ha en bra relation med sin chef är otroligt viktigt, detta så att din chef vet vem du är och vad du går för. Sen är inte chefer mer än människor, så även om det är positivt att vara ärlig mot sin chef och det är viktigt att vara ärlig mot sin chef. Så är det viktigt att tänka på att även om chefen ska ha en professionell värdering i det du säger, så är han eller hon också en privatperson med sin moral sin etik och sina värderingar och bakgrund. Personligen kommer jag alltid att ha en öppen och ärlig dialog med min chef, då jag är av den bestämda uppfattningen att om min chef tvivlar eller inte litar på mig så kommer vårat samarbete att bli väldigt svårt. Att ljuga för sin chef kommer att i slutändan bita dig i svansen, precis ungefär som med Peter och vargen. Då din chef kommer att tvivla på allt du har berättat från början, om det är din CV eller annat i ditt jobb och utövande av det eller om du tar tvåtimmarsluncher och 30 min fikaraster när du säger att du egentligen jobbat, det må vara osagt eller jämt. Sen är det väldigt viktigt att om du jobbar som chef att du inte använder saker som personer eller person sagt till dig i förtroende mot den personen i ett yrkesmässigt sätt, lika lite som att jag som är eventuell medarbetare berättar vidare vad min chef sagt i förtroende till mig. Kort och gott, en relation går ut på att ha förtroende mellan varandra. Om förtroendet är förbrukat så kommer eran relation att vara väldigt svår, och då är det viktigt för dig som medarbetare att veta att din chef kommer väldigt sällan vara den som får gå, då hans eller hennes chefer inte är speciellt sugen på att sitta och göra en rekrytering där den nya chefen skall passa med gruppen som du ingår i. Vilket i och för sig är väldigt tragiskt, att du som är en person som inte kan bli avsatt om du missköter dig. Personligen har jag haft väldigt bra chefer och har absolut ingenting att klaga på när det kommer till mina chefer, men om jag skulle hamna i den situationen att jag skulle uppleva att min chef och jag inte kommer överens så skulle jag lämna den arbetsplatsen omedelbart. Och jag kan lova vid ett sådant tillfälle så skulle absolut inte min chef skydda mig eller stå bakom mig, utan skulle såklart skydda sin egen rygg. Vilket är ganska naturligt egentligen, för vilken person och chef skulle vilja komma och säga att den personen och chefen har gjort fel och bli arbetslös med det och kanske till och med få svårt att få jobb på grund av misskötsamhet. Vill dock poängtera så att det inte blir några missförstånd eller misstolkningar i det skriver här, personligen har jag haft väldigt bra chefer som jag gärna skulle vara vän med och till viss mån är van med. Men det finns alltid undantag självklart har jag stött på dem också, och undantaget blev på grund utav att vi absolut inte delade uppfattning om varken livet eller moral och etik och värderingar i vårat yrke. Med den CV som jag har så kan jag förstå om tolkningen blir att jag hamnat i dispyt med mina chefer och därför valt att sluta, men så är icke fallet. Om inte annat så hoppas jag att det chefer som jag har skrivit ned som referenser får tala i detta fall. En annan sak att tänka på, är att inte bli din chefs springpojke eller springflicka. Det vill säga den som tar temperaturen i gruppen och meddelar den vidare till chefen. För det är nämligen chefens jobb att själv utföra det jobbet och den uppgiften, det genom bra dialog och bra relation med sina medarbetare. För även om det är viktigt att vara en ärlig person och ärlig medarbetare, så kommer du straffa dig själv om du blir chefens springpojke, för innerst inne kommer chefen att tänka på att om du kan skvallra om andra, så kan du även skvallra om mig till andra. Samt så kommer du att straffa ut dig själv i gruppen eller på avdelningen när dina kollegor upptäcker att du skvallrar till chefen om allt. Det sista och sistnämnda är ju för det att ingen tycker om en skvallerbytta, även om det kallas för visselblåsare eller civilkurage. Att försöka se på en arbetsrelation som en kärleksrelation är nog ganska klokt och är nog också det som visar och bestämmer hur hälsosam den arbetsplatsen är. Kan ni till exempel ha en öppen och ärlig dialog, är du och chefen den som ser var gränserna går, kan du och chefen inse och förstå att ni är olika som individer även om ni jobbar på samma arbetsplats och använder det till eran styrka, blev du rekryterad av din chef och valde du din chef på grund utav kompetens, valde du din chef och arbetsplatsen bara för att slippa vara arbetssökande, blev du vald för det var en plats som måste fyllas, sist men inte minst är din chefs ålder en fördel eller nackdel när det kommer till livserfarenhet och yrkeserfarenhet. Tror att det är väldigt viktigt att hamna på och att vara på en hälsosam arbetsplats, en arbetsplats som är väldigt likt ett förhållande eller en familj, detta då det är åtta timmar och ibland längre tid än så per dygn som du spenderar på den platsen och med dem människorna. Vilket är betydligt fler timmar än vad du spenderar med din familj per dygn, och även procentuellt sett per vecka med det. Försök dock att se det som att ditt jobb är ditt jobb, och inte din familj. För det kan ju komma till den punkten att din avdelning , verksamhet eller grupp måste läggas ner eller att nåt gör att du inte kan fortsätta där du jobbar, och då har du prioriterat din familj efter ditt jobb istället för före ditt jobb. Och kanske med det förlorat din fasta punkt som finns kvar där när du inte jobbar, för att du trodde att din chef var din vän och närmare än din fru eller make. Återigen din chef är bara din chef och inte din vän, för när du har lämnat arbetsplatsen eller ombeds lämna att arbetsplatsen, så kommer du bli ersatt snarast möjligt. Så med det sagt tänk på att du är bara till låns och din chef är bara till låns, även om jag personligen tycker att det är väldigt viktigt att man har en god relation även efter man är inte längre är kvar på arbetsplatsen. Och detta kopplar jag tillbaka till och återkopplar jag till privat relation, där vissa gör slut på en torsdag, har hittat en ny partner på fredag, och är störtkär på lördag. Trots att man haft ett tio år långt förhållande med partnern som det tog slut med på torsdagen och var kär i den personen på onsdagen förra veckan. Väljer man att tänka och agera på samma sätt när du ombeds lämna en arbetsplats, eller själv lämnar en arbetsplats. Så har ju allting som du sagt under månaderna åren som du var där, egentligen bara varit tomma ord. Och med det går det att säga väldigt mycket om hur en människa är som människa och individ, och jag väljer personligen att vara sådan som människa och individ att se till att ha en god relation med mina före detta kollegor och före detta chefer, precis som att om ett förhållande privat sett skulle ta slut så skulle inte jag be min bättre hälft får och flyga, och glömma bort allt som vi varit med om. Även om livet måste gå och kommer vidare. Och även om vi kanske inte skulle vara på samma plats eller har samma typ av relation som vi haft innan, så kan man fortfarande ändå både privat och i arbetet har god kutym och ett gott uppförande mot människor som man har haft en tät kontakt med och en nära relation med. Även om din chef aldrig kommer att bli din vän eller är din vän, så tycker jag att du ändå kan se på han eller henne för det värde som han eller hon har givit dig som person mellan er två. Lika mycket som att ditt ex kommer aldrig att bli din partner igen, men han eller hon har ju till trots givit dig många goda minnen och upplevelser och känslor under eran tid tillsammans. Sen att du som är chef ser till att du önskar din medarbetare god lycka och välgång, precis som jag hoppas att människor gör med sina x. För det finns ingen anledning att ställa till olycka och problem för någon som lämnat en arbetsplats eller blivit ombedd att lämna en arbetsplats. För bara för att ni inte passar ihop, så innebär det inte att någon annan och den personen inte passar ihop, utan de kanske istället har ett väldigt hälsosamt och bra förhållandet tillsammans som ni två inte kunde skapa varken privat eller på arbetsplats. Precis som att du passar bättre med din nya partner än din gamla. Allt handlar om att skapa och bibehålla en relation. Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag är kompis och bästis med alla, men jag skulle aldrig prata illa om en chef eller kollega om inte den kollegan eller chefen skadat arbetsplatsen och kollegor. Detta är nåt som jag är allergisk mot när det kommer till att gå på intervju, ”varför valde du att sluta på din gamla arbetsplats / fick du sluta eller valde du själv att sluta?”. För det är detsamma som att sitta på en dejt och den du är på date har sin version av varför det tog slut och den fd har en annan version. Sen tycker jag personligen att det är väldigt viktigt att se vad som gick snett och ta med sig det och ta åt sig det, så att man blir en bättre medarbetare och partner på nästa arbetsplats och relation. Och får du sparken eller blir dumpad, så kalla inte då din fd chef för okvädesord eller din fd partner för okvädesord, inse istället att det var nåt du sa eller gjorde som gjorde att du inte var nån som nån annan tyckte om att ha i sitt liv eller på arbetsplatsen.
Detta är tur nog ingen chef som jag haft att göra med.
Lämna ett svar