Swipe right Swipe left, svårt val att göra. Och ännu mer när det kommer till rekryterare och arbetsgivare, men också som arbetstagare. När jag söker jobb så gör inte jag som en del på Tinder, det vill säga att man drar höger på alla och hoppas på att 1 av 10 svarar och skriver tillbaka, då jag inte vill sitta på en intervju eller på en date och säga ”Du var den enda som skrev tillbaka och som ville ses, så jag tog dig tills jag hittar nåt bättre eller det jag verkligen vill ha”. Sen kan man inte heller sitta och tänka ”Det är ingen ide att jag tar kontakt, jag kommer aldrig ha nån chans” både när det kommer till jobb och den snygga. Det sistnämnda har jag erfarenhet av, då jag har en kompis som är så otroligt snygg, men där ingen drar höger på henne då alla tror hon är dryg och spelar i en egen liga, men tvärtom är den bästa partnern man kan tänka sig. Och när det kommer till jobb så ibland måste man söka jobb fast du kanske inte har allt som står, ibland gäller det att inte tänka bokstavligt utan istället lite utanför boxen. Tex, har jag personliga egenskaper som väger högre än 180 hp i beteendevetenskap?. Men återigen, sök det jobb som du vill ha. För går du in i nåt som du inte trivs med så kommer du söka dig omedvetet vidare, sen så finns det inget som är perfekt, varken jobb, miljö, rättvisa eller förhållande.
När utbudet är så stort och många ropar efter ett jobb, så kan det inte annat än bli lite hybris marknad. Skillnaden mellan att kl 08 på en måndag titta på skärmen som en arbetsgivare och fått 500 ansökningar skickade till sig under helgen, kontra fått 500 likes sen igår på Tinder. Den känslan och upplevelsen är nog densamma, både kul och överväldigande. Och hur gör man då?, läser man igenom 500 personliga brev och presentationer rad efter rad mening efter mening?, nja mest troligt inte. Borde man göra det?, absolut, iallafall om du söker seriöst förhållande och rätt arbetstagare. Sen kan många säga att jag kan hitta den bland dem 50 första, så varför ska jag då ge dem övriga 450 en chans?. Jo, för att du måste väga beslut på båda ställena och inte bara gå på magkänslan. För även om jag ser nån på pappret och på bild som ser bra ut, så vet du inte svaret förrän du träffar individen och då pratar vi inte bara om personkemi. Sen är det otroligt viktigt att du tänker på Tinder ”känner och tänker jag såhär pga mitt jobb och vad jag jobbar med?”, tex att du som psykolog tänker DSM IV termer, och du som snickare tänker undrar om en hammare kan hållas av den personen. Lika mycket som när du sitter med en ansökan med nån som kittlar alla dina sinnen och delar på kroppen tänker ”är det jag som ansvarig rekryterare, eller är det jag som privatperson som känner och tänker vad jag gör just nu? ”. Som det är just nu så sitter många med både dejting app och jobbansökningar och agerar detsamma och tänker detsamma. För om du pratar med en kompis som är singel så kommer hon eller han att säga detsamma om både killar och tjejer, och hur dem agerar. Där många tycker att det har blivit ett samhälle av bedragare och brist på tillit, vilket såklart skapar ännu mer brist på tillit och större hinder för och mellan dem individerna. Och sett till jobbsammanhang där det är 500 till 1000 stycken sökande per jobb, där man använder AI för att skriva presentationer, tar med mamma och pappa på intervjun, och man lägger upp en bild med filter på LinkedIn där bilden inte ser ut ett dugg som den du ser ut i verkligheten som. Säger inte dessa meningar med en bitter eller syrlig ton, eller för den delen med någon sorts känsla av avvisad och ickeälskad. Säger det dock med en ton av sorg att man har blivit så dålig på att bygga relationer och skapa relationer, som inte fanns förut innan appar och AI och mamma och pappa lika troligt hade fått följa med på intervjun på samma sätt som när Durex skulle träs på när dörren till pojk och flickrummet var låst. Människor bygger relationer ingenting och inga andra annat, både med sig själv och till andra. Med det sagt är det väldigt viktigt att du har skapat en relation med dig själv och har en bra relation med dig själv innan du skapar relation med någon annan. Det är väldigt härligt att få 500 likes per dag på någon app, Men fråga dig själv Vad skulle hända om du inte fick det, Hur hanterar du en sådan motgång?, om man nu vill kalla det för motgång?. Samma sak om du sitter på jobbet och du tycker att det är skitjobbigt att läsa 500 olika personliga brev, Vad är egentligen ditt jobb när du är på ditt jobb? , Jo att göra ditt jobb. Så hur tidskrävande det än är och jobbigt det än är och mycket annat som du kan uppleva av känsla, så är det ditt jobb. Gällande ansökningar så borde man inför ett system, där systemet säger att efter tex 500st ansökningar så stängs automatiskt ansökan ned, och att man även skriver det i ansökan. För då kan både den sökande och arbetsgivaren/rekryteraren båda satsa på något annat och någon annan, för då vet den sökande att det är ingen idé att jag skickar in någonting därför att jag är nummer 501 av 500. Ungefär som när man sitter i kö i telefon och den säger du har plats 4098 och du ringer till kundtjänst klockan 16.58 på en fredag när de stänger klockan 17.00. Sen kan många tycka i det fallet att om jag ringt innan stängning så har de en skyldighet att svara på mitt samtal, må vara sant. Men ibland gäller också att vara mänsklig och realistisk, precis som att den sökande kan vara mänsklig och realistisk och inte skicka in ansökan nummer 501. Utan istället lägga tid och energi på att bli nummer ett av sökande på nästa jobb istället. Lika mycket som att jag kan ringa klockan 08.00 på måndag och bli först i kön istället. Sen kan arbetsgivaren/rekryteraren också känna och uppleva ett bättre samvete när man varit tydlig redan i annonsen med att efter 500 eller vilken siffra man väljer att använda, så väljer man att stänga ner annonsen. Sen såklart kan någon komma och klaga på detta och tycka att det skapar stress hos den sökande. Men då vill jag att du som är sökande, att du är lite mänsklig och realistisk, för de som sitter och läser ansökningar är faktiskt bara vanliga dödliga människor. Och om du söker jobb så är det ditt jobb att söka jobb, det vill säga ha samma rutiner när du söker jobb som om du skulle gå till ett jobb. Kliv upp klockan 06, ät din frukost, och klockan 08.00 börjar dagens aktiviteter, och klockan 17.00 avslutas dem. Och så gör du så måndag till fredag. Sen ser du till att vara ledig lördag och söndag, och kanske på söndagkväll göra lite lunchlådor som gör att du enkelt kan värma din lunch när du tar en timmes lunch mitt på dagen måndag till fredag.
Är det så att du är singel och sökande, och söker även ett jobb. Tänk då på att skapa relation till dig själv och ha en klar och tydlig linje om vad du önskar, om du tittar på min CV så kommer du se att det finns en röd tråd även om jag provat på olika jobb under 30 år. Och samma sak om du söker en kärleksrelation, du har säkert en röd tråd genom livet om vilka partners du träffat och hur de varit och sett ut. Men det är inte fel att komma på efter 30 år att du vill prova och göra någonting annat, även någon kommer och säger till dig – Du har ju alltid tyckt om blå ögon och blont hår och muskulösa brandmän och – Du har ju jobbat med ekonomi och som administratör och är ju jätteduktig på ekonomi och administration. Så finns det absolut ingenting som säger att du inte istället kan, och kanske av just den anledningen kan säga att du redan provat blå ögon och blont hår och brandman och nu istället vill träffa bruna ögon brunt hår som jobbar med ekonomi. Och att du vill jobba med att släcka bränder istället för att fylla i siffror i ett Excel ark. Personligen får jag ofta höra att jag är väldigt duktig när det kommer till människor, och att jag är duktig på att skapa trygghet och är trygg. Och ärligt talat för min egen del så handlar det om vem jag är som person mer än min profession. Gällande val av partner har jag insett att även om blå ögon och blond är väldigt vackert, så var inte min tonårskärlek den som blev mitt sista val även om hon var väldigt vacker både på insidan såväl som utsidan. Och jag kan lova dig att hon är lika vacker min sista, lika mycket som att någon annan kille tycker att min tonårskärlek är otroligt vacker både på insidan såväl som utsidan. Och gällande 500 ansökningar och känna en känsla av överväldigande, låt det ta den tid det tar. För det är ditt jobb, och din chef kommer att betala dig bokstavligen och litterärt sagt för ditt jobb, och det kommer att betala av sig själv i slutänden om du väljer rätt kollega för jobbet. Så om du väljer att läsa fem minuter per ansökan gånger 500 ansökningar, så har du alltså en hel veckas arbete bokstavligt talat framför dig. Men du har också 51 andra veckor som kommer betala av sig själv tack vare den tid som investerades. Och tycker chefen att du skall hinna med andra uppgifter samma vecka, så vill jag säga till dig som chef: Delegering och Styrning. Lagarbete. Mål. Delmål. Långsiktiga mål. Högt till tak. Kommunikation. Kladdkaka kl 15. Återkoppling(inte bara på kladdkakan). Ser en chef som en förälder, jag skall avlasta och vägleda. Sen får barnet/medarbetaren själv göra jobbet, men att jag som chef och föräldrar finns där om och när det är nåt. Sen vet man inte allt som förälder och chef, men då är det ok att säga att jag vill återkomma eller inte vet, och då är det ok att fråga nån som vet eller läsa det nånstans och återkomma och att man hälps åt. För även ett barn har idéer och kunskap som vi vuxna har, och även har så en medarbete, för bara för att du är chef och förälder så är det ingen som förväntar att du skall veta allt. Och en medarbetare och ett barn vill nog hellre ha en känslomässigt och fysiskt närvarande och ödmjuk förälder och chef. Än nån pårökt fjällripa chef och förälder som är för rädd att erkänna misstag eller visa sig sårbar. Eller som är lika duktig på att förmedla information som en politiker som skall svara en reporter varför hans bil stod parkerad kl 0300 hos hans sekreterare, och där man hade glömt att stänga av blåtandsfunktionen och bilens tändning var på, och pudeln Snowflake som sekreteraren var ägare till hade lyckas komma åt ringa knappen på sekreterarens telefon, där sista slagna numret var till politikern, så att samtalet gick ut i högtalarna, samtidigt som sekreteraren och politikern var nykära tonåringar i sovrummet.
Lämna ett svar