November

Vi är nu inne i november månad, och om 45 dagar plus moms så är det julafton. År 2024 har gått så otroligt snabbt. Gick igenom min CV och insåg att jag ofta slutat ett jobb i oktober och börjat ett jobb i April, det beror bara på en sak och den att man oftast startar rekryteringen i februari och rekryterat klart inför jul i augusti. Även om det är annonser ute nu så är dem färre, både pga av marknaden men också för att man har fyllt sin kvot. Kan tro att min arbetsgivare undrar varför jag börjar och slutar oftast samtidigt, men finns ingen baktanke från min sida. Dem senaste två jobben slutade jag på då det inte kändes rätt, och känns det inte rätt så känns det inte rätt. Sen kan det betyda mycket, och jag kommer bara prata gott om mina fd arbetsplatser då jag är stolt och glad över både arbetsplatser och kollegor. För att inte tala om dem chefer som jag haft som varit riktigt bra människor och chefer(hej Martin, Karl och Anne-lie och Fredrik). Sen såklart så finns det jobb som jag trivts bättre och bättre bättre med, men alla jobb som jag haft har givit så mycket både på personligt såväl som professionellt plan och fått mig att växa på alla plan, sagt både privat och professionellt. Mycket beroende på dem chefer som jag haft som låtit mig ta och få ansvar, lika mycket som att dem varit bra individer med bra talang för människor. Sen har jag haft kollegor som varit både bra kollegor, lika mycket som att vi fann en vänskap med att vara kollegor. Så att sluta på ett jobb har aldrig varit kul. Tex nu när jag sitter här och skriver detta så saknar jag mina chefer och kollegor, både som personer och kollegor. Vill inte hänga ut nån eller mig själv här, så varför jag inte fortsatt på ett jobb tar jag gärna på en intervju. Men jag har haft mina skäl att gå vidare, både personliga och arbetsmässiga. Vilket jag tror dem flesta har. Nu dock har jag kommit till den punkten att det jobb som jag söker nu är för att stanna på, vilket kommer bli 15-20 år. Och det känns bra, detta då jag kommit till den punkten även privat att jag hittat ett hem som jag trivs i, ett förhållande som är med hon som är på samma plan och vill till samma mål och har samma erfarenheter och egenskaper, allt så att vi trivs lätt tillsammans och förstår varandra riktigt bra. Träningsmässigt har jag hittat tillbaka till min träning som när jag var 18-20 år gammal, den där du tränar tills mjölksyran är så hög i musklerna att du vill ringa mamma och be henne komma med snuttefilten, ambulans och samtidigt vill ha syrgas och känns som att du kör höghöjdsträning fast du är på marknivå i ett luftkonditionerat gym.