Tolkningar

Hur tolkar du denna bild?

Nåt som jag upplevt både på intervjuer, men även som anställd. Det är hur saker kan tolkas. Har insett att många människor bär på trauman som dem inte vill dela med sig, men som gör att dem tolkar saker och människor och handlingar på ett sätt som kanske inte mina vänner eller andra skulle göra. Naivt tänkt och trott kanske från min sida, men är inte sagt på det sättet(återigen, här kan man se hur nåt kan tolkas). Upplever att samhället blivit mer analytiskt det senaste decenniet, att människor blivit mer misstänksam. För jag har ändå en före efter bild. Sen kan det vara skillnad på hur jag är uppväxt kontra människor i storstad, men filter och ramar har jag inbyggt i mitt sinne, så det inte tolkas på det sättet. Men om jag ser tillbaka på starka individer som jag jobbat med, så har tolkning aldrig varit ett problem. Utan man har sett goda intentioner i saker, och man har varit ärlig och rak i kommunikation, samt så har man kunnat ställa frågor om nåt är otydligt. Kan ta ett bra exempel, och även detta kommer få dig som läser detta att få en bild av mig som är enbart tolkning. När jag var 10-14 år så var jag utfryst och mobbad i skolan. Många skulle nog säga att då är jag en person som är enligt x y z på en skala och måste ha massa trauma från den tiden som format mig. Men om jag inte hade sagt detta så hade du nog aldrig kunnat tolkat mig som en person som blivit mobbad, men bara för att jag sade det så har du nu helt plötsligt börjat fundera och analysera och tolka olika scenarion i ditt huvud, och din bild av mig ändras helt plötsligt och texten ovan får en annan tolkning. Texten kanske tolkas som att jag är paranoid och misstänksam och naiv på samma gång, men då vill jag stoppa dig här och nu och säga att allt är inte allt eller inget. Det finns dem som vuxit upp i socialklass 1 hem med gifta föräldrar som blivit kriminella, och det finns dem som vuxit upp med ensamstående mamma i miljonprogram som blivit hur bra individer somhelst. Det som avgör hur du blir som person är dem grunder dina föräldrar ger dig, som gör att du kan bygga från där med den verktygslåda och material som dem givit dig. Min tid som mobbad lärde mig en sak, att jag kan ändra mig och kommer ändå bli mobbad. Det jag menar med det är att mobbare hittar fel i allt, då det är en projektion av deras egen inre rädsla av att inte duga till och att inte kunna läsa av den som är stark eller annorlunda och tolkar den individen som ett hot, då alla vill veta vem dem har att göra med. Det är iallafall min tolkning när jag träffat herrarna när jag blev äldre, lika mycket som att kunna reflektera hur dem hade det då dem växte upp och hur deras föräldrar var och det sett i ett stort perspektiv, och inte bara att dem fick eller inte fick äta lördagsgodis på en tisdag. På denna punkt vill jag säga att jag är inte ovänner eller hatar dem som mobbade mig, sen så har jag inget intresse av att träffa och umgås med några av dem då vi är så olika som personer(då dem trots ålder inte mognat och är barnsliga, sökande, dryga och osäkra, tävlingsinriktade, arroganta, och har svårt med att vara varm och ödmjuk även mot sig själv och i ett förhållande, att aldrig kunna släppa nån nära dvs, och kommer nog alltid vara så.). Det jag vill säga med detta mumlande är att din chef, dina kollegor, den som intervjuar dig, att alla dem kommer tolka det du säger mer av deras egen erfarenhet och upplevelse, mer än hur din upplevelse var eller vilken erfarenhet det gav dig, och har givit dig en upplevelse. För att inte tala om när du gör en handling, som i din värld inte är nåt speciellt. Tex så tycker jag om att tänka på folk som folk, inte min chef som nån adonis eller athena. Så när jag erbjuder min hjälp till min chef så är det inte för att få löneförhöjning eller extra ledigt på fredagar, utan för att göra det från en person till en annan. Men det kan tolkas både från min chef och mina kollegor som att jag har nån dold agenda, till den grad att jag är tvungen att förklara att ”detta är inte för att jag kommer lämna in en semesteransökan imorgon och vända detta emot dig”. För mig är det en heder att vara genuin, skulle aldrig vända eller använda nåt mot någon som är sagt i förtroende och mellan fyra ögon. Sen kan nån tolka detta som att jag skulle använda allt annat, dvs det som är sagt mellan sex eller flera ögon, återigen, tolkningar. Innan du drar nån slutsats, fråga dig om det är dina egna värderingar som gör att du kommer till slutsatsen eller om det är reella fakta. För ärligt, det måste vara otroligt jobbigt att alltid tolka andras intentioner hela tiden, och skydda, och vara misstänksam. Sen säger jag inte att man skall vara åt andra hållet, att man inte ser icke goda intentioner nånstans, eller snälltolkar tom ”jag ska döda dig din jävel” när nån står med en machete och tokblick som får valp och bebisögon att framstå som ormögon, eller att du tror att det är helt ok att berätta ditt kontonummer och pinkod till en kille som mailat dig från Nigeria. Personligen så bjuder jag gärna på mig själv och fika, sen om andra vill göra det är upp till dem. Och anledningen till att jag gör det är för att jag tycker om såna personer som tänker lag, god stämning, kul på jobbet, och som vågar vara sårbar och öppen utan att tro att nån kommer använda nåt mot dem. Sen, om nån berättar nåt för dig så behåll det för dig själv såklart. Vill med det säga att saker som kollegor, chefer och andra sagt kommer jag ta med mig till graven, så är det bara. Då det var sagt till mig som person, och inte till mig som medarbetare eller kollega. Sen är det upp till dig att tolka detta som du själv vill, för är säker på att det kommer tolkas olika, tolkas positivt, tolkas negativt, och tolkas som du själv vill att det skall tolkas oavsett vad. Som sagt, är det din tolkning eller är det reella fakta?, och detta skall du inte tolka som nån djup 15 hp Filosofisk Freestyling för fritänkare på Örebro universitet våren 2026 – fråga.